DHAMMAPADA

Du kan även ladda ner Dhammapada som e-bok, för att ha den städse tillgänglig för uppbygglig läsning. @

Inledning

Hela vårt personliga jag är en produkt av medvetande, behärskas av medvetande och består av medvetande. Om en människa talar och handlar med ett rent och upplyst medvetande, skall lyckan alltid följa henne som hennes skugga.

"Han har förolämpat mig, överträffat mig, kuvat mig, bestulit mig!" Den hos vilken sådana tankar finner en tillflyktsort kommer aldrig att stilla sin vrede.

I denna värld kan aldrig hat stillas med hat, det besegras endast med icke-hat. Så lyder den eviga lagen.

En del grälmakare inser inte att vi alla en gång skall upphöra att vara vid liv; det finns de som inser detta och sluter fred.

Liksom en stormvind är maktlös gentemot bergsklippan, så står Mara, frestaren, maktlös inför den som inte lever i eftertraktan av nöjen, som väl vaktar på sina tankar och känslor, som är måttlig i begär, som besitter en orubblig tillförsikt och som rätt använder sina krafter.

Endast den som förstår att skilja mellan väsentligt och oväsentligt kan vinna insikt om den sanna verkligheten.

Både nu och i livet efter detta får den som gör gott glädjas. Han är lycklig i tanken: "Detta goda har jag gjort", och han fortsätter att leva i fröjd, då han följer de goda gärningarnas väg.

Vaksamhet är vägen till odödlighet, likgiltighet är vägen till döden. Den vaksamme dör icke, den likgiltige är redan död.

Okunniga och dumma människor följer likgiltighetens väg. Den vise vårdar sin vaksamhet som sin största tillgång.

En lärjunge som finner glädje i att vara vaksam och med ängslan ser på dem som är bekymmerslösa och oansvariga kan inte falla tillbaka, han närmar sig Nirvana.

Jaget

Må varje människa som förstår sitt eget värde alltid hålla uppsikt över och omsorgsfullt skydda sitt jag.

Må hon först välja ett passande levnadskall, därefter undervisa andra. Då skall hon leva som den vise, fri från bekymmer.

Må varje människa eftersträva att själv bli sådan som hon lär andra att vara. Först när man har sig själv under kontroll kan man styra andra. Mödosam är vägen till jagets underkuvande.

Den vars onda natur har omslingrat honom, som murgrönan en trädstam, blir snart sådan som hans fiender önskar honom.

Hur lätt det är att göra sådant som är meningslöst och skadar en själv! Hur svårt att göra det som är meningsfullt och gagneligt.

Ondskan får utlopp endast genom jaget, endast genom jaget befläckar man sig. Endast genom jaget lämnas det onda ogjort, endast genom jaget kan man nå renhet. Renhet och orenhet beror av ens eget jag. Ingen kan rena en annan människas själ.

Ålderdomen

Vad gagnar det att skämta, varför jubel, när världen står i lågor! När man är omgiven av mörker, söker man då inte ljus?

Se denna brokiga syn - din jordiska skapnad. En vämjelig röra full av gagnlösa tankar och utan varaktig existens.

En sådan skapnad bryts ner, den är ett härbärge för moraliskt förfall och skröplighet. Hela denna förruttnande massa är dömd att upplösas i intet; liv ändar i död.

Vår kropp är en fästning byggd av ben, rappad med kött och blod. Inom dess murar ligger på lur: högmod, svek, senilitet och död.

Även en konungs festligt smyckade vagn blir så småningom utsliten; på samma sätt slits också vår kropp ut. Men Godhetens lag blir aldrig utsliten. Så förklarar den vise.

Den olärde går genom livet som en oxe: han tilltar i fetma men inte i vishet.

Oräkneliga födelser har jag passerat i fåfängt sökande efter den som förfärdigat denna min jordiska boning. Hur smärtsamt är inte återfödelsens kretslopp!

Men nu, store byggmästare, har jag sett Dig. Aldrig mer skall Du bygga mig ett hus. Taksparrarna har givit vika och åsen ligger sönderbruten. Mitt sinne vilar i Nirvana bortom all åstundan.

De som inte har levat ett väldisciplinerat liv, inte har förvärvat själens rikedomar i sin ungdoms och krafts dagar, ligger som avbrutna pilskaft i grämelse över det förgångna.

Den Dåraktige

Lång är natten för den sömnlöse. Lång är en halvmil för den trötta vandringsmannen. Långt är återfödelsens kretslopp för de dåraktiga, de som inte känner den sanna lagen.

Den dåraktige skaffar sig bekymmer med tankar som: "Denne min son, dessa mina rikedomar". Hur skulle den som inte ens tillhör sig själv kunna vara sin sons eller sina rikedomars ägare?

En dåre som är medveten om sin okunnighet är såtillvida en vis man, men en dåre som betraktar sig själv som vis är verkligen en dåre.

Den dåraktige finner en ovärdig handling ljuv som honung så länge den inte bär frukt, men när den mognat till frukt lider han.

Simpel är den handling som leder till ånger och vars följder mottagas med grämelse och tårar.

God är den handling som icke leder till ånger och vara följder kan mottagas med glädje.

Den Vise

Rätt är att tjäna en vis och kunnig man, en man som visar oss vägen till själens dolda skatter, en man som påvisar våra brister och utdelar förebråelser. Det leder till sällhet och inte till fördärv att tjäna en sådan människa.

En man som uppmuntrar och vägleder andra och avråder sin vän från en ovärdig handling är omtyckt av de rättfärdiga men illa sedd bland de orättfärdiga.

Den som dricker djupt ur Dhamma lever lycklig i alla avseenden, hans sinne är klart och fyllt av frid. Den vise finner sin glädje i att lyssna till ädla människors ord.

En vis människa övervinner sin åtrå efter allt sådant som är flyktigt och förgängligt, muttrar inte missnöjt i längtan efter sinnesförnöjelser. Visa människor visar sig aldrig upprymda eller nedslagna, när de berörs av lycka eller sorg.

Varken för sin egen eller någon annans skull, bör en människa hysa längtan efter en son, efter rikedomar eller makt, ej heller med orättfärdiga medel eftersträva framgång i samhället. Sådan blir en människa ärbar, vis och rättfärdig.

Den Helige

Nöd pinar icke den som har fullbordat sin resa; som är befriad från all smärta, som är frigjord i allt, vars fjättrar är lösta.

De klarsynta kämpar alltid vidare, de söker göra sig fria från materiellt beroende. De ger upp sitt hem och sina ägodelar och sträcker ut likt svanar som lämnar sin damm om hösten.

De vilkas laster är övervunna, som är likgiltiga för njutningar, som har uppnått orsakslös och ovillkorlig frihet därigenom att de fullständigt insett tomheten i allt förgängligt - dessa människor går mot ett mål som det är lika omöjligt att ana sig till, som det är att följa fåglarnas flykt över himlen.

Till och med gudarna högaktar den människa som fått sina sinnen under kontroll, den som lagt åt sidan all stolthet och är fri från laster.

Hans sinne blir lugnt, likaså hans tal och handlingar - sådan framstår den som nått befrielse genom sann kunskap.

Härliga är de djupa skogarna! Där den världsliga människan inte upptäcker något till behag finner de som är fria från begär glädje, ty de söker inte det förgängligas lockelser.

Lyckan

Låt oss då, fria från hat, leva lyckliga bland dem som hatar. Bland människor som är fyllda av hat skall vi vistas, utan allt hat.

Låt oss då, fria från oro, leva lyckliga bland dem som oroas. Bland människor som hemsökas av sjukdom och oro skall vi vistas, fria från all oro.

Låt oss då, fria från begär, leva lyckliga bland dem som är fyllda av begär.
Bland de njutningslystna skall vi vistas, fria från all åtrå.

Låt oss då leva lyckliga, vi som intet äger, ingenting kan kalla vårt eget.
Låt oss bli som de Skimrande människorna, de som lever helt och hållet av kärlek.

Seger föder hat, ty ingen besegras utan lidande. Den fridsamme lever lycklig, höjd över såväl seger som nederlag.

Hälsa är den största av tillgångar, förnöjsamhet den största av skatter, tillförsikt den bästa av släktingar, Nirvana den högsta lyckan.

Det är välgörande att möta ädla människor, att leva tillsammans med dem är ständig lycka. En människa skulle säkerligen vara fullkomligt lycklig, om hon kunde undgå åsynen av dåraktiga människor.

De Tusen...

Om ett tal består av tusen ord, men dessa är tomma och innehållslösa - bättre vore ett enda ord fyllt av mening, ett ord man åhör i frid.

Må en man på slagfältet besegra tusen man, tusen gånger om - än mer lysande vore hans seger, om han besegrade sig själv.

Det är bättre att leva en enda dag under sökande efter den sanna kunskapen än att leva i hundra år likgiltig och okoncentrerad.

Det är bättre att leva en enda dag i den sanna lärans efterföljd än att leva hundra år famlande i blindo.

Diverse

Världen är insvept i mörker. Få är de som där kan se sin väg. Få är de vilka likt fåglar som undgått fångstnätet jublande stiger mot himlen.

Döden för bort den människa, som är inriktad på att plocka sinnevärldens blomster, på samma sätt som en flodvåg sveper bort en sovande by.

Döden går förbi den som betraktar världen så som man betraktar en bubbla eller en hägring.

Må en människa icke ge akt på andras fördärv. Må hon hellre begrunda vad hon själv med orätt gjort och vad gott hon lämnat ogjort.

Tag inte lätt på dina förseelser i det du tänker: "Det kan inte skada mig". Även en stor kruka blir så småningom fylld genom ett konstant droppande av vatten. På samma sätt fyller sig den ovise sakta men säkert med ondska.

Icke i himlen, ej heller i havets djup eller i de dunkla bergsklyftorna skall du finna skydd. Det finns ingen plats på jorden där en människa kan undgå frukterna av sina missgärningar.

Det är lyckobringande att behärska ett sådant sinne som är svårt att kuva, som är nyckfullt och griper fatt i vad helst som kommer i dess väg.

Om en människa utför en god gärning, må hon upprepa den åter och åter, må hon utveckla en längtan efter att göra gott. Lycka följer i de goda gärningarnas spår.

Må en människa besegra vrede med frånvaro av vrede, gemenhet med frånvaro av gemenhet, girighet med frikostighet och en lögnare med sanningen.

Som en älsklig blomma av utsökt färg och full av vällukt är de fagra orden från en människa som handlar i harmoni med dem.

Den som utplånar liv, som ljuger, som tar för sig av sådant som inte bjuds honom, som tröstar sig med en annans hustru, som är hemfallen åt berusande drycker - en sådan man gräver sin egen grav.

Hur lätt är det inte att upptäcka brister hos andra, men svårt att se sina egna. Man strör ut andras brister som agnar för vinden, men döljer sina egna på samna sätt som en oärlig spelare döljer ett förlorande kast.

Den som är begiven på att hos andra finna fel, som alltid är medveten om dessa och irriteras av dem, mångdubblar sitt eget fördärv. En sådan människa är fjärran från utrotandet av sina egna brister.

En man är inte rättrådig om han avgör ett mål efter eget gottfinnande; en vis man undersöker vad som är rätt och vad som är orätt, handlar med eftertanke och leder andra med rättvisa och opartiskhet. Sådan är "Den Rättfärdige".

En man är inte vis för att han talar mycket. "Den Vise" är stillsam, fri från hat och fruktan.

En man är inte ädel om han skadar levande varelser; varsamhet mot allt liv kännetecknar "Den Ädle".

0 Atula! Detta är en gammal sanning, ej endast dagens: Man klandrar den som sitter tyst, man klandrar den som talar mycket, ja, man klandrar till och med den som talar litet. Det finns ingen i denna värld som undgår klander.